Grundades 1920

A. Ekdahl Cykel & Plåtslageriverkstad grundades 1920 av Albert Ekdahl på Hantverksgatan 9. Cyklar och motorcyklar såldes och reparerades och man utförde smides- och byggnadsplåtslageriarbeten. Hästar skoddes och lantbruksredskap reparerades.

"Anekdot"

Följande historia utspelade sig en dag när Albert stod och smidde hästskosöm: Två bönder kom in i smedjan för att få reparationer utförda. Den ene av dem frågade hur varm sömmen var när man tog den ur ässjan. Albert svarade att den håller ca 950°C . Då sade bonden att Albert skulle få 5 kronor om han tog i sömmen med fingrarna. Ja, sade Albert, håll ut rockfickan så ska jag lägga ner den där till dig. Bonden höll ut rockfickan. Albert doppade fingrarna i kylvattenkaret, tog blixtsnabbt upp den glödheta hästskosömmen och släppte ner den i bondens ficka varpå rocken fattade eld. Rocken blev förstörd men bonden höll sitt ord och Albert fick sina 5 kronor, vilket var mer än en dagslön på 1920-talet.

Namnändring och delning

1934 köpte sönerna Erik och John in sig i företaget och namnet ändrades därför till A. Ekdahl & Söner, Cykel- & Plåtslageriverkstad. När Albert drog sig tillbaka 1939 delade sönerna upp verksamheten mellan sig. Erik tog över cykelverksamheten som 1936 hade flyttats till Billingevägen 9A. Han flyttade senare till Billingevägen 13 där företaget fortfarande finns kvar.

John, som redan 1932 hade avklarad mästarkurs i acetylensvetsning , stannade kvar på Hantverksgatan och arbetade med byggnadsplåtslageri och smide, nu med namnet Ekdahls Plåtslageri, John Ekdahl.

Företaget ändrade 1950 namn till Ekdahls Plåtindustri, John Ekdahl sedan man sålt byggnadsplåtslageriverksamheten.

Expansion

Fastigheten på Hantverksgatan 9 blev för trång när företaget expanderade och under åren 1954 - 1956 byggde John den nuvarande fastigheten på Bangårdsgatan 12. Här byggde man en 50 meter lång lastkaj mot järnvägen Klippan - Eslöv, där man lastade ut och tog emot både styckegods och hela vagnslaster.

I augusti 1956 hade alla maskiner kommit på plats i de nya lokalerna där den egna personalen hade lagt många dagsverken. Bl a hade takbjälkarna tillverkats genom att man köpte standardbalk INP280 som delades i sicksack, försköts och sedan svetsades samman igen till INP440, vilket gav en lättare konstruktion med högre bärighet. De flesta maskiner hade lastats på bil och fraktats till Bangårdsgatan, men de tyngsta drog man efter Röstånga Bilverkstads bärgningsbil sedan man ställt dem på en plåt som fästs i bilen. Maskinerna rullades sedan in i verkstaden på rundstång. En stor kontrast till dagens hydrauliska kranar och vagnar. Tyvärr lades järnvägen ner i augusti 1961 men för Ekdahls del fanns rälsen kvar som industrispår fram till 1965.

År 1963 blev företaget aktiebolag. Ekdahls Plåtindustri AB registrerades då av John och hans söner Stig och Sune Ekdahl.

Produktionen

Produktionen har förändrats och utvecklats genom åren. Under krigsåren 1939 - 1945 reparerade man bland annat mjölkkannor genom att löda i nya bottnar vilka tillverkades och förtennades av Ekdahls. Plåtgavlar till granatlådor tillverkades åt Stockamöllan AB som sedan försåg dessa med långsidor och inredning av trä. Skottkärrekorgar bockades och svetsades. Askhinkar tillverkades i stora antal.
Den industriella tillverkningen började i slutet på andra världskriget. Då började Ekdahls tillverka varmvattenberedare, expansionskärl och framför allt oljecisterner. Varmvattenberedarna var ofta galvaniserade men många slammades invändigt med en cementvälling. Den blandades av cement och skummjölk som köptes från mejeriet i Röstånga. I små varmvattenberedare hälldes cementvällingen in, sedan vändes den runt innan överskottet tappades ur. De större varmvattenberedarna hade renslucka men den var så liten att ingen vuxen kom in, därför fick barnen - Stig och Sune - krypa in och slamma dit cementvällingen med svankborste. De var själva cementgrå från topp till tå efteråt.
Efter kriget var plåt en bristvara. Då köpte man in begagnad grönmålad plåt från England, vilken hade använts som start- och landningsbanor i Sahara åt de allierades flygvapen. Det tillverkades åtskilliga oljecisterner av denna plåt.
Stativ för traktorhytter tillverkades åt Bröderna Ottosson & Co i Klippan under åren 1946 - 1950. Detaljer till bilsäkerhetsbälten var en stor artikel under senare delen av 1950-talet och i början på 1960-talet, då det blev lag på att alla gamla bilar skulle förses med säkerhetsbälten.
Andra produkter var dörrhållare för portar, gödselrakor, kvastskaft av stålrör samt rensskopor för brunnar.

Ekdahls blev snabbt en välkänd tillverkare av oljecisterner och expansionskärl, vilka dominerade produktionen ända fram till oljekrisen 1974. Under högkonjunkturen på 1960-talet tillverkades 12 - 15 st 3000 liters oljecisterner och 50 - 100 st expansionskärl om dagen. Oljecisterner svetsades också på plats i villakällare, på industrier och i hyresfastigheter. Fem bilar åkte runt i Skåne, Blekinge, södra Halland och Småland. Man var som flest 37 anställda och då gick det åt ca 900 ton plåt på ett år. I slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet tillverkades gårdscisterner till Svenska BP. Dessa levererades i hela Sverige.
Efter oljekrisen blev det en stor omställning av produktionen och Ekdahls började tillverka kar och blandningscisterner för färgindustrin samt utförde legoarbeten åt andra företag.

De första kupade gavlarna som tillverkades var avsedda för Ekdahls egen produktion av cisterner. Anledningen var att leverantörerna var opålitliga med leveranstider samtidigt som deras priser var höga. År 1954 byggdes därför en enkel kantflänsmaskin och därefter en remdriven press med tre meter mellan pelarna. Ibland slirade remmarna och då fick en lärling cykla till järnaffären för att köpa harts och sedan fungerade det igen. Ryktet att Ekdahls kunde tillverka kupade gavlar spred sig och man började med smärre försäljning. Den remdrivna pressen ersattes 1974 av en hydraulisk press med möjlighet att kupa gavlar med diameter 3200 mm . 1981 köptes en kantflänsmaskin från Italien och man kunde ta marknadsandelar från konkurrenter som tillverkade stora tryckkärlsgavlar. Tillverkningen kom nu allt mer att övergå från kolstål till rostfria och syrafasta material.
Tidigare hade man kupat mindre gavlar för hand med slägga eller träklubba. 1962 köptes en modern 300 tons hydraulpress i vilken man kunde pressa gavlar för t.ex. mindre tryckkärl. Tack vare denna nya teknik blev man marknadsledande efter bara några år.
En 400 tons hydraulpress köptes 1990. Denna var effektivare än den 300 tons press som man hittills pressat gavlar i. Nu kunde man pressa fyra på samma tid som det tidigare tog att pressa en gavel. Året efter drabbades man av den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet, men fortsatte trots detta envist att investera i verktyg till den nya hydraulpressen. Verktygsavdelningen på Ekdahls både bygger och underhåller dessa avancerade verktyg.

Även om Ekdahls Plåtindustri AB inte har byggt ut lokalerna sedan 1966 sker en målinriktad förändringsprocess innanför väggarna. Gamla maskiner ersätts av modernare med högre kapacitet och datorer spelar en allt större roll. De nya krav detta medför axlas idag av personalen inklusive den fjärde generationen Ekdahl. De dominerande produkterna är fortfarande kupade gavlar och cisterner samt tillverkning av halvfabrikat till cisterner som mantlar, konor och manhålsluckor. Denna beprövade affärsidé avser man att hålla fast vid.